Jaha..
En "falsk" bild på mig.. är inte så glad egentligen.
Jag har fortfarande inte hört något alls i från honom. Det känns hopplöst och jag vet inte hur länge till jag orkar med detta. Han har ett ansvar och jag hoppas han själv inser det snart! Det märks så tydligt på Izabella att hon saknar sin pappa något enormt. När jag skulle hämta henne på dagis förut så vägrade hon följa med mig hem först. Hon vet ju att pappa brukar hämta henne från dagis på tisdagar, hon blev arg som ett bi och skrek efter pappa. Det gjorde ont i hela mig och så fort vi klev utanför dörren så släppte allt och tårarna började rinna. Izabella tittade på mig och sen kramade hon mig och sa att hon älskar mig. Min lilla stumpa, vad skulle jag göra utan er?!
Efter att vi kom hem från dagis som tog längre tid än vanligt så hann vi bara få av oss kläderna och mysa lite innan min mamma kom. Hon hade med sig semlor så vi fikade lite. Pratade lite och sen fick hon ett ryck och städade HELA mitt kök! Tack mamma, du är världens bästa :) Hon sa även att hon skulle komma någon dag när hon är ledig och hjälpa mig att städa resten av lägenheten ;-) Lyxit va? hehe.
Har även pratat med lite vänner och på torsdag ska eventuellt Ida och hennes barn komma och hälsa på. Barnen leker och vi snackar skit hehe. Sen i helgen kanske det sker något skoj också, men får se hur det blir med allt. Inget är hundra än.
Ja, jag känner att jag måste komma ut lite och få annat att tänka på en stund.
Åååh, hoppas att det löser sig mellan er. Vet inte vad ni tjafsat om och det behöver du definitivt inte berätta heller - det är er ensak! Men jag hoppas att det löser sig! Stackars dig, stackars barn. Han har det nog inte heller så lätt nu, bara tanken på att man stuckit sådär är nog inte det lättaste beslut heller. USCH!
Hoppas du kirrar barnvakt till helgen och kan lägga ifrån dig tankarna lite. Kramar!
det är väldigt synd att vi bor så långt ifrån varandra!! annars hade vi kunnat träffas o göra en massa roligt med barnen så du slipper tänka o känna hur ont det gör, gumman!!
det är bra att du hittar på saker med dina kompisar!! det beöver man för att orka i en sådan situation! även om man inte är med helt 100 i tanken utan ändå grubblar lite på "problemet" så är det bra o komma ut lite!
lucifer verkar vara en fin och ordentlig kille som älskar sina barn precis lika mkt som du, så därför tror jag han snart kommer höra av sej till dem! ja dej med såklart!!
men det tar nog emot lite, för jag tror att man skäms o har dåligt samvete när man bara har dragit sådär..
tänker på dej och hoppas att det fixar sej till det bästa alldelles snart!!
ring mig när du ser dehär...
det var ju iaf bra att han messade o visade ett "livstecken" jag tror faktiskt att de flesta killar gärna vill skylla ifrån sej! det är inte alltid så lätt o svälja stoltheten och erkänna att man gjorde fel! men jag tror att allt det fixar sej när ni väl ses!!som jag sa innan, man kastar inte bort 8 år på en dag sådär! absolut inte!
du är stark du gumman!!
Vad skönt att han har hört sig av iaf :-) Ett steg i rätt riktning!
Hur mår DU då? Kram
