Detta fick mig att börja tänka på dåtiden..
Jag fick en kommentar av min syster, som hade varit inne på minnessidan för de som omkom tillsammans med vår bror. Den kommentaren fick mig att tänka tillbaka på det som varit. Vår lillebror hade skrivit där och såhär stod det:
Posted by Jesper on June 12, 2008.
Läser en grej du skrev i skolan.. du berättar om ditt liv.. du skriver bla "jag har två systrar, en bror (som är 8år)han heter Jesper..."
Det är JAG. DU skriver om MIG. Som om du kände mig. Men jag fick aldrig lära känna dig, jag var för ung. Jag minns ingenting. INGENTING.Jag ser på fotogtafiet på vår tv. Ett foto på dig. du ler. Jag frågar: " vad är det som är så roligt?". du svarar inte. Du bara ler. Som om du vet nånting jag inte förstår.
Fint men ändå sorgligt. Nu tänker jag på dåtiden och får rysningar i hela kroppen. Jag minns tillbaka. Jag befinner mig på fredagen den 26.e februari 1999, en dag som vi alla kommer minnas med sorg, en dag som världen raserades för oss berörda. Världen som vi sakta lyckades bygga upp igen, tillsammans, i med och motgångar. Just nu befinner jag mig här.. I nuet, men alltid kommer det saknas mig något. Ett hål som inte kommer gå att fylla igen. Hålet kommer alltid finnas där, men inte lika stort och inte med lika mycket sorg. Jag kan minnas tillbaka på den hemska dagen utan att fälla en tår, men det gör ont. Ont i hjärtat och själen. Jag vill inte minnas den dagen, jag vill minnas det som var innan, alla de lyckliga stunderna. När vi var en familj, en hel familj. Det är det jag vill minnas.
Posted by Jesper on June 12, 2008.
Läser en grej du skrev i skolan.. du berättar om ditt liv.. du skriver bla "jag har två systrar, en bror (som är 8år)han heter Jesper..."
Det är JAG. DU skriver om MIG. Som om du kände mig. Men jag fick aldrig lära känna dig, jag var för ung. Jag minns ingenting. INGENTING.Jag ser på fotogtafiet på vår tv. Ett foto på dig. du ler. Jag frågar: " vad är det som är så roligt?". du svarar inte. Du bara ler. Som om du vet nånting jag inte förstår.
Fint men ändå sorgligt. Nu tänker jag på dåtiden och får rysningar i hela kroppen. Jag minns tillbaka. Jag befinner mig på fredagen den 26.e februari 1999, en dag som vi alla kommer minnas med sorg, en dag som världen raserades för oss berörda. Världen som vi sakta lyckades bygga upp igen, tillsammans, i med och motgångar. Just nu befinner jag mig här.. I nuet, men alltid kommer det saknas mig något. Ett hål som inte kommer gå att fylla igen. Hålet kommer alltid finnas där, men inte lika stort och inte med lika mycket sorg. Jag kan minnas tillbaka på den hemska dagen utan att fälla en tår, men det gör ont. Ont i hjärtat och själen. Jag vill inte minnas den dagen, jag vill minnas det som var innan, alla de lyckliga stunderna. När vi var en familj, en hel familj. Det är det jag vill minnas.
Lämna ett avtryck
Postat av: Anonym
jag tjöt..
Postat av: Emma-Lou
Naaaaaw :-( Minns att du har berättat om det här tidigare och återigen beklagar jag sorgen så djupt. Det var väldigt fint skrivet men oj vad sorgligt. Vet inte riktigt hur jag ska skriva mer än att jag tycker att det är riktigt jäkla trist att sånt här sker :(
SVAR: Det pysslet på bilden är från förra året, men ÖB har likadant ute idag. Hoppas ni kan gå på torsdag, för det skulle barnen uppskatta. Men om det är en bråkig Izabella skulle jag nog inte heller gå faktiskt. Om Z skulle sura och hålla på så kommer jag att strunta i det också.
Postat av: emma
väldigt fint skrivet! man bli ju alldelles rörd! beklagar återigen det inträffade! så fruktansvärt!
sånt får en att fundera på vem som gör så det blir såhär!
Trackback