feztis

Det här med kärlek är inte alltid lätt. Det finns så många olika sorters kärlekar. Kärleken mellan föräldrar och barn, kärleken mellan syskon, kärleken mellan vänner, kärleken mellan par osv. Ibland är man riktigt kär, ibland är man olyckligt kär och ibland är man kär i kärleken. När är man kär på riktigt? Hur vet man det? Vad har ni, mina kära läsare för tankar kring kärlek?

Jag och min sambo har varit ett par, i med- och motgångar, under 10 år. Ibland känns det hopplöst och att vi bara glider omkring här hemma utan att riktigt se varandra, ibland är det som vi är nykära igen och bara har ögon för varandra. Det är svårt att hålla en jämn balans men oftast har vi det jättebra tillsammans och vi är kärare än någonsin, men ibland hamnar man i svackor och allt känns botten. Att vi ändå har hållt ihop i 10 år måste ju betyda att vår kärlek till varandra är stark och att den är svår att bryta ner hur mycket än ANDRA vill och försöker med det.

Aja, det var bara lite tankar om det här med kärlek. Men jag skulle bli väldigt glad om ni ville dela med er av era kärlekshistorier både fina och mindre fina. Tänkte nämligen välja ut en av era historier och publicera här samt länka till er blogg såklart. Så kom igen nu dela med er!